BÄLTEN OCH GRADERINGAR

Combat Ju Jutsu delar bältesfärger med många andra Ju Jutsu-stilar och Judo. Från vitt bälte (6 Kyu/Mon) för nybörjare, via gult (5 Kyu/Mon), orange (4), grönt (3), blått (2) och brunt (1), till svart bälte – mästargraden.

För att gradera krävs att man har tränat under en viss tid, till exempel en termin. Man måste också ha tränat tillräckligt många gånger, och ha ”växt” fysiskt, tekniskt och mentalt. Målet med de färgade bältena är att förbereda eleven för svartbältesgraderingen och ge den mognad som krävs.

Barnens bälten kallas Mon-bälten, ett färgat streck över ett vitt bälte. Istället för svart bälte har barnen ett rött Mon-bälte.

Ungdomar har samma bälten som vuxna (Kyu-bälten), men kan även ha halva bälten, till exempel gult/orange eller orange/grönt.

För vuxna heter de färgade bältena Kyu-bälten till och med brunt bälte. Svart bälte delas in i tio grader, kallade Dan.

Barnträningen är indelad i rätt flytande nivåer (nybörjare, mellan, avancerad) och på vuxenträningen tränar alla tillsammans. Varför det? Jo, därför att det som är mest nödvändigt måste man naturligtvis träna först, men det betyder inte att man kan sluta träna det helt eller delvis efter till exempel en termin! Det som är mest nödvändigt och enkelt att träna på tränar vi på mycket, oavsett vilket bälte man har. Det som är nödvändigt men svårt tränar vi på när möjlighet ges, så att man kan det hyfsat när man har tränat så länge att man har kanske blått eller brunt bälte. Det som är kul att träna på, men inte nödvändigt, tränar vi på när vi har tid. Det som är svårt att träna på, och dessutom meningslöst, det tränar vi aldrig på. En stor del av träningen består av antingen övningar eller olika former av sparring, där man kan utnyttja olika tekniker. Då får man chansen att nöta in tekniker efter eget tycke.

Något som aldrig kan sägas för mycket är att bälten alltså i första hand är ett traditionellt inslag som visar hur länge man har tränat, och i vilken ordning man ställer upp före och efter träningen. Bältet kan visa hur ”bra” man är, men det är mer av ett sidospår. Vissa tror att den som har högst bälte automatiskt har rätt även i t ex rena teknikfrågor, men det är naturligtvis fel. Rätt är rätt, och bälte är bälte! Kan man inte motivera vad man håller på med är bältet en klen tröst. ”Det här bältet visar att jag har rätt” visar att man har högre bälte än man kan hantera mentalt, och säger ändå inget om ens teknik, eller kunskaper överlag.

Inom ”traditionell” Ju jutsu (i t ex Sverige) delas Dan-grader ut rätt så friskt. Det behöver inte vara bra eller dåligt, man får acceptera att kulturen ser ut så.

One thought on “BÄLTEN OCH GRADERINGAR

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *