TRADITIONER

I Japan skiljer man mellan Gendai Budo och Koryu. Koryu, alltså den ”gamla skolan” av kampsporter (eller egentligen stilar) är alltså stilar som grundades före Meijirestaurationen, 1866-1869, och Gendai betyder ”modern” – stilar som har kommit till efter att samurajerna alltså i praktiken försvann. Det finns alltså fortfarande en hel del Ju Jutsu-skolor som räknas som Koryu, även om en majoritet har försvunnit. Koryu Ju Jutsu är inte speciellt stort idag i Japan, och ännu mindre internationellt, men i Sverige finns som ett exempel Hontai Yoshin ryu, representerat med ett par klubbar.

Gendai Budo brukar användas lite grann som ett skällsord av de som intresserar sig för Koryu, men i princip all Ju Jutsu-träning i Sverige idag är alltså inte bara ”Gendai”, utan har varit så i generationer, i stilar baserade på andra/tidigare Gendai-stilar! Frågan man kanske ställer sig är då; varför kallar vi vår stil för Ju Jutsu? För vår del är det kanske framför allt samhörigheten vi känner med traditionell kampsport. Även att träningen främst är en kamp med och mot sig själv (eller ens ego), även om tävlingsframgångar eller ett lämpligt självförsvarsutbud kanske är en del av resultatet.

Den kanske viktigaste skillnaden mellan vår stil och ”traditionell svensk Ju Jutsu” är att vi inte alls har vår grund i det som idag heter Ju Jutsu-kai, eller i den stil av Ju Jutsu som till stor del har influerat Ju Jutsu-kai och andra svenska avknoppningar. Vad har vi då för traditioner kvar?

  • Vi bugar mot Shomen när vi går in och ut ur lokalen.
  • Vi bugar mot våra träningskamrater och tränare innan träning, innan matcher, osv.
  • Vi använder traditionella japanska träningskläder (mer moderna än traditionella kanske) när det är tillämpligt.
  • Vi använder bältesfärger, även om svart bälte också är ”Gendai”, och färgade bälten ännu mer modernt.
  • Våra svartbältesdiplom är skrivna på japanska.
  • Vi använder ofta japanska namn på tekniker, även om många tekniker har fått mer moderna namn för att särskilja varianter. En ”Kimura” är t ex alltid en ”Kimura”, även internationellt, då ”en variant av Ude Garami” inte är lika tydligt.
  • Vi använder japanska titlar för tränare, ledare och liknande.
  • I vår ”Ryu” är den obeväpnade ”Ju Jutsun” bara en del av träningen, precis som för samurajerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *