HISTORIA

BROTTNING

I de flesta kulturer har det naturligtvis växt fram olika former av krigiska lekar, för att drilla människor i den kamp som har behövts. Till skillnad från t ex boxning och vapenträning har olika former av brottning kunnat tränas från låg ålder, utan så uppenbara gränser som behövs för att minimera skador och liknande. När Ju Jutsun kom till Sverige hade det ingen koppling till boxning, trots att till exempel Viking Cronholm även var boxare. Det hade inte heller någon direkt koppling till brottning, åtminstone inte på samma sätt som idag.

Hjalmar Lundin (1870-1941) var en svensk brottare, som besegrade Mitsuyo Maeda i en brottningstävling i Mexico City 1910! Maeda var på resa genom världen för att sprida sin Jiu Jitsu, och han hamnade så småningom i Brasilien, mer om det senare. Lundin själv hade flyttat till USA.

Wilhelm Persson från Kristianstad gav 1933 ut boken ”Amerikansk fri-brottning i ord och bild, handbok i försvarsgrepp för: Polismän, ordningsvakter, fångkonstaplar, militärer, vårdare m.fl.”. Persson hade enligt förordet varit anställd i kanadensiska polisen i Montreal i 2 år, i ”Amerika och Kanada” gått 32 matcher och var kanadensisk mästare i brottning, i tungvikt. Han hade även, enligt samma förord, ”med stor framgång” arbetat som instruktör vid ett flertal klubbar och regementen efter hans hemkomst till Sverige.

Johan Richthoff (1898-1983) var en svensk brottare, från Limhamn, med OS-guld i brottning både 1928 och 1932. Han undervisade efter sin brottningskarriär i ”jiu-jitsu” till olika uniformerade grupper och i föreningar, och 1945 gav han ut boken ”Konsten att försvara sig”.

Förste svenska mästare (vinnare av första RM, 1990) i Glima (Ryggtag) i lätta viktklassen var Ulf Brandt junior, svartbälte i Combat Ju Jutsu!

JU JUTSU – 柔術

Ju Jutsu som begrepp växte fram i Japan under 1600-talet, men redan 1532 etablerades Takenouchi ryu, som fortfarande existerar. Det exakta innehållet har varierat mellan olika skolor och stilar, och över tiden. Till Sverige kom Ju Jutsu med Viking Cronholm (1874-1961) under tidigt 1900-tal, även om träningen i sig mest var uppbyggd kring ”självförsvarstricks”. Exakt vilken stil Cronholms träning härstammade ifrån vet vi inte idag, men det verkar som att influenserna kom från Kodokan Judo – som den såg ut vid den tiden, alltså mer av dagens traditionella Ju Jutsu än dagens Judo – och Tenjin Shinyo ryu. Många av teknikerna känns naturligtvis igen av alla som har någon anknytning till traditionell Ju jutsu idag. Cronholm blev veterligen inte graderad i Ju Jutsu under sina år av träning, men tilldelades 10 Dan postumt 1995 av Svenska Budoförbundets Ju Jutsu-sektion. 1961 avled Cronholm, året efter att Svenska Judoförbundet bildades.

Ett antal efterföljare körde vidare på samma tema under 1900-talets första hälft. Ett exempel är Alex Weimark, boxare och gymnastikdirektör, som hade en institut i Stockholm (och en filial i Göteborg) där man kunde lära sig boxning och jiu-jitsu. 1 december 1948 lades institutet ner, och fem år senare avled Weimark, 58 år gammal. Var Weimark hade lärt sig sin ”jiu-jitsu” vet man inte, men sannolikt från Viking Cronholm, som han var vän med. Ett annat exempel är Einar Thunander, en flygofficer som efter sin officerstid instruerade i jujutsu vid polisskolan i Stockholm mellan 1938 och 1961. Han hade enligt uppgift studerat Ju Jutsu utomlands, ”troligen för en japansk mästare”. Johan Richthoff (1898-1983, olympisk guldmedaljör i brottning) ägnade sig ”på gamla dagar” åt att lära ut jiu-jitsu till olika uniformerade grupper och i idrottsföreningar. 1945 gav han ut boken ”Konsten att försvara sig”.

Jacques Rigollet (Frankrike), Carl Marten (Tjeckoslovakien) och Gerhard Gosen (Holland) invandrade till Sverige under 40-50-talet, och förde med sig den för Sverige första systematiskt uppbyggda kampsporten med grund i Ju Jutsu. Jacques Rigollet invandrade till Stockholm och Sverige 1948, då 20 år gammal och med grönt bälte i ”Close Combat”. Han hade däremot tränat Judo för Lamotte, som i sin tur var elev till Kawaishi. Rigollet startade ”Stockholms Jiu Jitsu Klubb”, där han undervisade i både Jiu Jitsu och Judo, och även Viking Cronholm instruerade lite grann på klubben! 1949 reste Rigollet tillbaka till Paris för att göra sin militärtjänst, och lät då Carl Marten ta över eleverna. Vid återkomsten till Stockholm tyckte han att Martens träning var för hård, och startade då åter igen en egen skola. 1954 ”importerade” Rigollet en annan fransman, Jean Vacharopoulos, 1 Dan i Judo, men efter ungefär ett år tog Rigollet åter över träningen själv. Han tog då kontakt med Gerhard Gosen, som sedan dök upp i Stockholm 1956, och tog över klubben, där man kom att lära ut judo, jiu jitsu och även karate. Gosen hade börjat träna Judo redan 1949. Han drev sin verksamhet som ett företag under namnet ”Stockholms Judo- och Jiujitsuskola”. På Lorensbergs Cirkus, Göteborg, arrangerades 1959 ”SM” med ett tjugotal deltagare. Segrare i Danklassen blev Gerhard Gosen. Så småningom kom Gosens klubb att konkurreras ut av andra idrottsföreningar, och Gosen begick självmord 1969. Rigollet fick så småningom 3 Dan i Judo. Gosen blev graderad till 2 Dan i Judo i Holland 1961. 1966 bröt sig bland annat Hans Greger loss från Gosens träning och startade klubben Budokwai, i Bromma, efter att ha tränat för Gosen sedan 1963.

I bland annat Västerås, Falun och Eskilstuna instruerade Henry May poliser i Ju Jutsu, från 1948 och under hela 50-talet. Hendricus ”Henry” May föddes 1916 i Holland, men 1950 var han skriven i Falun som ”handelsresande”. 1960, 1975 och 1980 var han skriven i Västerås. Han hade tränat för japanen K. T. Yo före kriget. Yo hade börjat undervisa i Jiu Jitsu i Amsterdam 1936, den förste som gjorde det där. En av hans elever var Gee Koning.

Kurt Durewall blev förste svensk att få svart bälte i Ju Jutsu, av Kiyose Nakae under en resa till New York 1959, men han hade under slutet av 40-talet tränat hos Carl Marten på Svenska Jiu-jitsu-institutet (där han även arbetade som städare). Innan det hade han 1937 (som 13-åring) tränat med en kamrat enligt Viking Cronholms tricks, och som 15-åring cyklat från Stockholm till Malmö för att delta i en fyratimmarskurs i jiu jitsu för medelålders kvinnliga tidningsbud. Marten hade framför allt tränat Kodokan Judo, men även Ju Jutsu. Var och för vilka är dock inte riktigt klart. 1951 gav Marten ut en instruktionsbok i Jiu Jitsu, den första riktiga instruktionsboken på svenska med japanska tekniknamn. Några år senare flyttade Marten till Brasilien. Nakae vet man inte så mycket om, mer än att han undervisade i Kodokan Judo och Kito-ryu.  Han föddes 1883 i Tottori-ken (Japan), och flyttade redan 1903 till USA. 1930 bodde han i Chicago, och på 40-talet hade han redan flyttat till New York, även om det också sägs att han bodde i New York redan 1908.

Kurt Durewall blev ordförande i Ju jutsu-sektionen inom Svenska Budoförbundet som han startade upp 1965, och våren 1969 håller Durewall i en gradering i Lerum, där sex (av 33 testande) får ”Guldmärket” av förbundet, alltså motsvarande 1 Dan. De lägre graderna var Bronsmärket (gult bälte), grönt bälte (skämtsamt kallat ”kvicksilvermärket”) och Silvermärket (Brunt bälte). 1970 lämnade Durewall sektionen, och ersattes av Stig Bergman. 1971 bildade Durewall Svenska Jiujitsuförbundet, som har levt ett eget liv vid sidan av Budoförbundets Ju Jutsu-sektion, och graderades till 10 Dan 1999. Han kom genom åren också att bli graderad till 3 Dan i Judo, och avled 2013.

1970 blev Hans Greger graderad till svart bälte av Gee Koning (då 6 Dan), som hade kommit till Sverige för att instruera. Hans Greger, Stig Bergman, Agneta Hasselqvist (Sveriges första kvinnliga svartbälte) och sex stycken andra graderades till 1 Dan. Greger blev även sekreterare i Svenska Budoförbundets Ju jutsu-sektion. Stig Bergman och Jan Beime började utveckla den ”officiella” Ju jutsun för förbundet, och Hans Greger fotsatte sedan med arbetet. Greger blev så småningom ordförande och stilchef, graderad till 10 Dan 2008. Efter hand blev han influerad av, och tränade för, Raymond Cocatre, som i sin tur var influerad av och hade tränat för Minoru Mochizuki från 1945. Mochizuki hade tränat för Jigoro Kano (1925-1930), Morihei Ueshiba (1930) och Gichin Funakoshi! Han skall dessutom ha bott ihop med Kyuzo Mifune. Hans idé var att inte ha flera olika kampsporter, utan att träna allting i ett enda system. Så småningom genomdrev han detta, och kallade stilen Yoseikan Budo (養正館武道). En gedigen bakgrund hade han åtminstone, med 10 Dan Aikido, 9 Dan Ju Jutsu, 8 Dan Iaido, 8 Dan Judo, 8 Dan Kobudo, 5 Dan Kendo, 5 Dan Karate och 5 Dan Jojutsu! Därför startade han dojon Yoseikan i november 1931. Dojon förstördes under andra världskriget, men byggdes sedan upp igen, och finns fortfarande kvar.

Raymond Cocatre (1923-1980 blev graderad till 7 Dan Ju Jutsu, 7 Dan Karate, 6 Dan Aikido, 4 Dan Iaido, 2 Dan Kendo och 1 Dan Judo, och öppnade sin egen kampsportsskola i Paris 1962, , där bland annat Hans Greger tränade vid upprepade tillfällen. Cocatre (då 5 Dan Ju Jutsu) graderade Hans Greger till 2 Dan i juli 1972, en gradering som även ansågs gälla inom Budoförbundet. Vid samma tillfälle graderades även Ingemar Sköld och Björn Hornwall till 1 Dan. Cocatres elev Ernesto Castro har en klubb i Sundbyberg, och Castros elev Mats Tverin har klubben Ronin-Do.

JUDO – 柔道

Judo grundades av Jigoro Kano under senare delen av 1800-talet, med grund i olika Ju Jutsu-stilar. 1877 hade Kano börjat träna Ju Jutsu vid Tenjin Shinyo ryu, som var specialiserade på Ate waza (slag/stöt-teknik) och Katame waza (fasthållningsteknik). Han studerade senare även Kito ryu, som lade tyngdpunkten på Nage waza (kastteknik). 1882 presenterade Kano sin egen stil, Kodokan Judo, eller allmänt kallat Kano Ju Jutsu. Även inom Kodokan ville man bevara och utveckla de gamla stilarna. Inom Kobudo Kenkyukai, en intern Kodokan-grupp för studerande, bevarande och utvecklande av traditionell Budo, tränade t ex Minoru Mochizuki Katori Shinto-ryu, och han skickades 1930 av Jigoro Kano själv till Morihei Ueshiba för att som uchideshi (inneboende elev) träna Aiki Ju Jutsu.

En viss förvirring av begreppen uppstod då begreppen Ju Jutsu och Judo användes simultant om ibland samma saker. Man kan däremot inte neka till att Judo har haft ett stort inflytande på modern Ju Jutsu, till exempel genom de tre ”invandrarna” nämnda ovan, som alla tre var svartbälten i Judo. Även Bruno Adler (ursprungligen från Österrike) och hans Judo-klubb Hie Gou (Göteborg) är värd att nämnas, delvis därför att Kurt Durewall tränade där, och det inspirerade den Ju Jutsu som skulle komma att utvecklas av honom. Hie-Gou (ursprungligen Göteborgs Judo-förening) bildades redan 1953 och skall ha varit Sveriges första Judoklubb. 1957 tog Bruno Adler holländarna Opa Schutte, Jon Bluming, Ces Van Elk och Wim Giesberg från klubben Ken-Am-Ju i Haarlem till Göteborg för ett besök. Innan dess verkar de ha tränat mest efter Kawaishis system. Adler, Karl Wöst och Rolf Johansson hade dessutom tidigare varit på kontinenten och därmed då också börja förändra den tidiga judon i klubben. Johansson hade blivit förste svensk med svart bälte i Judo, graderad i Holland 23 juli 1960 (enligt Judoförbundets anteckningar, inte 1959 som det påstås) av Ces Van Elk, och Wöst var sedermera ordförande i Svenska Judoförbundet i omgångar. Rinus Elzer hade svart bälte före Johansson, men taget innan han flyttade till Sverige. Redan 1958 skall ett drygt 10-tal Judokas ha blivit graderade till 1 Dan, på ett träningsläger på Gotland påstås det (källa?). Detta är dock inget som Judoförbundet känner till. De menar att den första Dan-graderingen i Sverige genomfördes troligen i Åmål i augusti 1961 med Kenshiro Abbe som examinator. Första kvinnliga Judo-svartbältet i Sverige blev Monica Masuda, 1 november 1965.

Andra utländska instruktörer skulle också komma att dyka upp på klubben efter hand, t ex dansken Freddi Jensen (6 Dan) från Randers och engelsmannen Richard Lock, 1 Kyu, från Cambridge. Lock såg i sin tur till att hans egen instruktör i England kom på besök, nämligen den legendariske Kenshiro Abbe, 8 Dan. Kenshiro Abbe är kanske främst internationellt ihågkommen inom Ju Jutsu-världen för att ha vunnit en match 1935 mot den mycket tyngre Masahiko Kimura, som i sin tur slog Hélio Gracie i en världsberömd match på Maracana 1951. Första Judo-lägret i Sverige hölls i Åmål sommaren 1961, med ungefär 40 deltagare. Kenshiro Abbe var instruktör, redan känd i Sverige sedan tidigare träningsbesök och mycket uppskattad. Exempel på judokas som deltog var Bruno Adler, Karl Wöst, Gerhard Gosen, Bo Andersson/Kärfstedt, Bo Holm, Monika Matsuda, Günther Hellberg, Günther Reichhardt, Stig Forsberg och Willy de Dot. 1960 hade Svenska Judoförbundet bildats, som först 1969 omvandlas till Svenska Budoförbundet, trots att man sedan 1964 hade accepterat andra kampsporter i förbundet. Fortfarande idag tränas ”Kata” med rötterna från Kitō-ryū Ju Jutsu inom Judo.

Hichachi Kato hade skickats till Sverige av Kodokan, för att sprida Judo. Han bodde i Göteborg sex månader 1965, hade 4 Dan, och höll i träning på olika klubbar i Göteborgsområdet.

För att höja kvaliteten på Judon i Sverige skickade Judoförbundet Lars Holm och Rolf K. Johansson på en tvåårig instruktörsutbildning i Japan 1967-1969. Rolf K. Johansson hade börjat träna Judo redan 1954, i Burgårdsskolans gymnastiksal i Göteborg, för ”Kerkhof, 3 Dan”. 1955 började Johansson istället att träna för Bruno Adler, bland annat därför att Kerkhof lade ner sin verksamhet. Johansson vann så småningom det första Svenska Mästerskapet i Judo.

Kurt Durewall var pressfotograf och hade 1959 åkt till New York för att fotografera Ingemar Johanssons berömda match mot Floyd Patterson, på Yankee Stadium, 26 juni 1959. Durewall kom till New York lite tidigare och gick då till ”Bensers Judo och Jiujitsuklubb”. Han hade då bara orange bälte i Judo, men bedömde att klubbens judoträning var av ”skrämmande låg kvalitet” och ”kunde möjligtvis kallas combat judo”. I klubbens regi fick Durewall dock följa med till polisskolan och träna för Kiyose Nakae, tillsammans med poliseleverna. Således blev han fyra dagar innan Ingos VM-match, ”efter hårda tester”, graderad till 1 Dan i jiujitsu 22 juni 1959, efter sex veckors daglig träning för Nakae. 1960 grundade Durewall Göteborgs Judo & Jiujitsuskola, och flyttade senare samma år in på Redbergsgården.

1958 bildades ”Svenska Judoklubben” av utbrytare från Gerhard Gosens klubb, med Östen Weihem i spetsen. 1959 byter klubben namn till “Svenska Judo och Jiujitsu Klubben” då ett antal nya utövare som tidigare tränat för bland annat Viking Cronholm, Carl Marten och Einar Thunander hade tillkommit. 1962 ändrades namnet till ”S:t Eriks Judoklubb”, och 1970 ändrades namnet återigen, till S:t Eriks Budoklubb. Orsaken var att det sedan länge hade tränats fler former på klubben än Judo, till exempel Aikido, Karate, Jujutsu med flera, samt att Svenska Judoförbundet ändrat namn till Svenska Budoförbundet. Denna Budoklubb finns kvar fortfarande, men har bara Ju Jutsu på schemat. Ju Shin Jutsu Ryu heter stilen, som började utvecklas 1969 och registrerades som egen stil 1972 av grundaren Soke George Irénius. Irenius hade tränat Ju jutsu första gången 1946, och varit elev till både Viking Cronholm och Einar Thunander! Stilen har sedan spridit sig, och finns nu även representerad med klubbar i Karlskoga, Vetlanda, Visby och Örebro.

LUGI, alltså Lunds Universitets Gymnastik och Idrottsförening, hade börjat med Jiu Jitsu-träning hösten 1958, och Judo-träningen tog fart 1959 tack vare instruktörsassistans från Malmö Judoklubb och Bernard Paul, 2 Dan, från Köpenhamn. 1961 hade ”Judosektionen” även ägnat sig åt jiu-jitsu, med Lis Kringelbach och Henning Elmstrup från Köpenhamn som tränare. Ett 60-tal deltagare hade man haft, och vid kursens ”avslutning och graduering” klarade 19 elever fordringarna till ”gult märke”, och en till orange! Pierre Schori vann klubbens interna Judo-månadstävlingar två gånger under 1962. Schori ledde även två kurser i Jiu-Jitsu under året med 45 respektive 25 deltagare. Även 1963 vann Schori två tävlingar, medan årets Jiu Jitsu-kurser hölls av Sven-E. Karlberg och György Schmidt.

Från och med 1964 nämns inte längre Jiu Jitsu i klubbens verksamhetsberättelser. Både Karlberg och Schmidt verkar däremot ha tävlat mycket i Judo, på åtminstone SM-nivå. 30 juni 1988 går Judon ur Budoförbundet och bildar Svenska Judoförbundet, med Pierre Schori som ordförande. I boken ”Minnet och elden” berättar Schori om hur han som instruktör i Jiu-Jitsu undervisade ”sjutton unga flyglottor” vår och höst 1963. Träningen innehöll bland annat ”bröllopsgreppet, kravattgreppet, försvar mot strypning, kniv, flaska och batong samt olika offensiva grepp och sparkar”. Då det vid tiden inte fanns någon Judoträning i Malmö åkte ett gäng med Schori ett par gånger i veckan för att träna i Köpenhamn för Bernard Paul. Så småningom bildade man en klubb på Östergatan i Malmö, i en gammal källarlokal, och bjöd in Paul som tränare. Schori deltog i SM i Judo 1962 och 1963, ”med mediokert resultat” trots träning med Anton Geesink på Palais de Sports i Cannes, och med Kyuzo Mifune och Trevor Legett på den legendariska klubben Budokwai i London!

På 60-talet hölls också träning i Kawaishi-Judo på Malmö Jiu jitsu och Judo institut, under den danske tränaren Gert Pedersen (2 Dan). Gert Pedersen tävlade själv för Kringelbach (Ole? I Köpenhamn i alla fall), och vann faktiskt Danska Mästerskapen i Næstved-hallen 1966-04-17, i ”SVÆRVÆGT +93 KG”, alltså tungvikt. Åtminstone om jag har hittat rätt Gert Pedersen.

I Köpenhamn höll Ole Kringelbach (18/8-1911-20/2-1995?) i Budoträning. Redan 1943 utkom första utgåvan av ”Dansk Lærebog i Jiu Jitsu”, skriven av Kringelbach och Bengt Flagstad. Flagstad (född 28 mars 1908) var polis, satt internerad i Buchenwald under kriget (som så många andra danska poliser), och hade hållit i Jiu Jitsu-undervisning sedan 1929. Kringelbach gav senare ut en hel serie med böcker på temat, även om de officiellt handlade om Aikido och Karate(?) så var innehållet någon slags Ju Jutsu. 1958 var klubben ”Danmarks största Judoklubb”. Åtminstone tidigt 60-tal kunde man träna Judo och Jiu-jitsu hos Kringelbach, som då låg på Vor Frue Plads, och 1963 är Kringelbach listad som ”Jiu Jitsu-lærer” i telefonkatalogen. Institutet öppnade redan 1931, då Kringelbach bara var 19 år, men låg då vid Rådhusplatsen. Dels V Boulevard 6,  studentföreningslokal på den tiden, och dels V Boulevard 20/24, som idag är Tivoli. Innan Tivoli tog över huset 1979 låg Leonce Mahauts fäktklubb på V Boulevard 24, och sannolikt hyrde Kringelbach in sig i denna fäktsal. Sedan 1955 heter V Boulevard istället H C Andersens Boulevard. När klubben hade flyttat till Frue Plads 2 fick den faktiskt ligga kvar fram tills den lades ner 1986, då Universitetet tog över lokalerna.

Vid tiden fanns inga Karate-klubbar i Danmark, men det skulle komma att ändras genom Kringelbach. En av instruktörerna hos Kringelbach var “Buller”, Jørgen Bura, som undervisade i Jiu-Jitsu och Judo. Bura hade börjat med kampsport som 20-åring, och hade 1 Dan i både Judo och Jiu-Jitsu. Han blev graderad till 1 Dan i Goju-Ryu Karate 1964 av Okamoto sensei (4 Dan Gojo-ryu), som hade fått anställning hos Kringelbach som Karate-tränare året innan, efter att Bura hade börjat intressera sig för just Goju-Ryu. Japanen kom så småningom att lämna Kringelbach för att öppna en egen Karate-skola, som sedan blev Danmarks första inom Kyokushin, under ledning av Jørgen Albrechtsen. Bura lämnade också Kringelbach och öppnade en Shotokan-klubb. I maj 1965 tog han nämligen 1 Dan i Shotokan för Kobayashi sensei (5 Dan) som hade kommit till Danmark för att undersöka underlaget för att starta upp JKA i Danmark. Bura har numera 8 Dan, och är chefsinstruktör för Shotokan i Danmark!

BRASILIANSK JIU JITSU – 巴西柔術

Mitsuyo Maeda och den kanske mindre ihågkomne Soshihiro Satake introducerade Judo i Brasilien 1914. De var på resa genom världen tillsammans med andra japanska Judokas, och hamnade till slut i Brasilien, där de blev kvar. De var alltså båda ”Judokas”, men kallade kampsporten 柔術 (Ju Jutsu, eller Jiu Jitsu…). De som främst lärde sig kampsporten och utvecklade den var familjen Gracie, bröderna Carlos, Oswaldo, Gastão Jr., George och Hélio. Familjen Gracie låg även bakom Ultimate Fighting Championship, som har betytt ofantligt mycket både för att sprida MMA och för att ta död på många kampsportsmyter.

AIKIDO – 合気道

Kring 1880 började Sokaku Takeda, då 20 år gammal, att resa runt i Japan för att träna bland annat Ju Jutsu för olika gamla mästare, en del av dessa från Takedas egen släkt. Takedas egen stil blev kallad Daito ryu, och den finns fortfarande kvar. Under 1900-talets första år studerade Morihei Ueshiba framför allt Daito ryu, men även Tenjin Shinyo ryu och andra Ju Jutsustilar och utvecklade  fram till 1942 en egen kampkonst kallad Aikido (som senare kom att utvecklas ännu mera, men med samma namn). Aikido är idag mycket större än de stilar som inspirerade den, och har utvecklats till något som skiljer mycket från en ”modern tillämpning av Ju jutsu”. Å andra sidan är Aikidon mer renodlad i sin egen stil, precis som Judon och den brasilianska Jiu Jitsun.

Svensk Aikido såg sin födelse i Gerhard Gosens träning, då han och hans elev Jan Hermansson 1961 började experimentera med aikidotekniker med hjälp av böcker och filmer, och sedan kom även Sven Yngve Gyllsjö och Jan Beime med. Beime låg sedan bakom grundandet av Sveriges äldsta ännu existerande aikidoklubb – Stockholm Aikikai.

WADŌ RYU – 和道流

Wadō ryu kallas idag för en Karate-stil, men registrerades 1938 hos Dai Nippon Butoku Kai som ”Shinshu Wadō-ryū Karate-Jūjutsu”. Grundaren hette Hironori Ōtsuka. Ōtsuka hade tränat  Shindō Yōshin-ryū och Yōshin-ryū, och blev sedan en elev hos Gichin Funakoshi. Ōtsuka blev så småningom huvudinstruktör hos Shotokan innan han och Funakoshi gick skilda vägar, och Ōtsuka skapade Wado ryu. Wado ryu introducerades framför allt i Europa av Hiroo Mochizuki (son till Minoru Mochizuki). Hiroo (10 Dan Karate, 8 Dan Aikido, 8 Dan Ju Jutsu, 7 Dan Iaido, 3 Dan Judo) hade tränat Wado ryu för Ōtsuka, och lärde i sin tur upp Raymond Cocatre, som nämns ovan. Cocatres stil var alltså en sorts Ju Jutsu, med rötter i något som vi idag skulle kunna kalla för Aikido/Aikijutsu och Karate, och som kom att bli grunden för det som är ”modern Ju Jutsu” i Sverige.

En annan av Cocatres lärare var Henry Plée, 10 Dan Karate (en av extremt få med denna rang, framför allt utanför Japan), 5 Dan Judo, 3 Dan Aikido, 1 Dan Kendo och 1 Dan Bo-Jutsu. Plée hade också tränat Judo under Mikinosuke Kawaishi, som spred både Ju Jutsu och Judo i Europa. Trots att till exempel både Viking Cronholm och Kurt Durewall hade sysslat med boxning vid sidan av sin Ju Jutsu, så blev det denna Karate-influerade stil som kom att prägla den stående delen av svensk Ju Jutsu framgent, kanske för att varken Cronholm eller Durewall såg boxningen som en del av sin ”problemlösning” i Ju Jutsun.

Precis som 1800-talets och det tidiga 1900-talets mästare skapade sina egna stilar från ursprungliga Ju Jutsu-skolor skapar vi idag Ju Jutsu utifrån dessa specialiserade grenar på Budo-trädet.

NINJUTSU – 忍術

Ninjutsu har funnits i Sverige sedan 1976, då Bo F. Munthe introducerade Togakure-ryu Ninjutsu i Sverige. Munthe var tidigare elev under George Irenius. För den specifika ”Ninjutsu”-delen inspirerades och instruerades Munthe av Masaaki Hatsumi och Tetsuji Shizuka. Han kom senare att utveckla stilen Goshinjutsu Mu Te Jinen Ryu. I Sverige blev ”ninjan” mest känd genom filmer, t ex The Ninja Mission från 1984, med Munthe som skådespelare. I filmen var också Magnus Cederblad med! Cederblad är den ende som har vunnit SM i Ju Jutsu, Judo, Kickboxning, Thaiboxning OCH Taekwondo. Han har nu stilen Suginoha ryu, med en klubb i Stockholm.

DANMARK

För oss i Malmö med omnejd har förstås Danmarks kampsportshistoria haft ett väldigt inflytande. Det tidigaste spåret av Jiu-Jitsu i Danmark är från 1906. V. Faber gav ut boken ”Til forsvar (jiu-jitsu)”, i vilken det sägs att ”Sprøjtefører” P. L. Jacobsen, Fælledvej nr. 22, København ”er villig til at give undervisning i nøje overensstemmelse med den i nærværende skrift givne fremstilling”. Jacobsen var en pionjär inom dansk boxning, bland annat var han den förste ordföranden för Arbejdernes Idræts Klub (AIK95). Klubben startades 1895, för att organisera idrott för arbetare, i kölvattnet av fackförbundens frammarsch. Jacobsen hade varit med i Kjøbenhavns Athletklub, men lärt sig att boxas på engelska och amerikanska fartyg. Danmarks första professionella boxningsmatch gick av stapeln 12 februari 1896, då Jacobsen mötte  Johannes Jørgensen, alias Jim Smith, från Athletklubben Hermod i Köpenhamn. Smith vann. 1919 kom Jacobsen själv ut med boken ”Selvforsvar”.

En person som är värd att nämna, även om det kampsportshistoriskt kanske mest är en parentes, är Einar Agerholm. Han föddes 5 oktober 1906, och debuterade som boxare 1930. Han gav upp en potentiell proffskarriär i USA för att bli polis i Odense, något som skulle komma att kosta honom livet, men också bidra till ett historiskt dokument. I september-oktober 1944 blev han tvungen att gå under jorden, då tyskarna försökte internera de danska poliserna. Tiden som gömd spenderade han med att skriva boken Selvforsvar, med tekniker från boxning och jiu-jitsu, och att vara med i den danska motståndsrörelsen. 4 maj 1945 var Danmark på väg att bli befriat, och polisen kallades i tjänst. Danska förrädare (HIPO-kåren) fanns delvis kvar, och slogs tillsammans med tyska soldater mot poliser och andra danska frihetskämpar. 5 maj var Danmark officiellt fritt, men striderna pågick fortfarande. När Agerholm skulle rädda en sårad kamrat blev han själv skjuten, 39 år gammal.

COMBAT JU JUTSU – 戦闘柔術

Kenneth Roth, Bengt Johansson och Gert Hallberg, alla tre med svart bälte i ”Dansk jiu jitsu” under Lis Kringelbach (gift med Ole Kringelbach som nämns ovan) och Henning Elmstrup (född 15 februari 1925, motståndsman under kriget, släppt av tyskarna ur Vestre Fængsel i Köpenhamn julen 1944, död 10 oktober 1985) och hjälptränare på ”Malmö Jiu jitsu och Judo institut” (som fanns 1958-1979), grundar 1968 klubben ”Malmö Jiu jitsu klubb” på Kirseberg i Malmö. 1976 försvinner de gamla tränarna, klubben byter namn till Malmö Budokwai, och börjar utveckla stilen ”Combat Ju Jutsu”, som blev officiell 1977. Grundtanken har varit ett ”modernt, effektivt självförsvar – utan att lämna konsten”.

Inför höstterminen 2012 startade Henrik Wendel träning i Combat Ju Jutsu i Lomma. Redan från början stod det klart att tiden verkligen var mogen att rensa ut den delen av träningen som var inaktuell, och försöka komma ikapp samtiden. Inspiration kom bland annat från Roger Bjelk. Under de inledande åren 2012-2016 utvecklades träningen i en väldigt positiv riktning, och 2016 var det oundvikligt att ta ett steg till…

SENTŌ RYU JU JUTSU – 戦闘流柔術

Vi har inte lämnat Combat Ju Jutsu, men vi fasar ut ”Combat Ju Jutsu Ryu” till förmån för Sentō Ryu Ju Jutsu. Samma japanska tecken, men ett annat namn för att kunna skilja oss åt. Vi tror fortfarande stenhårt på grundtanken! 2019 flyttades träningen i Lomma över, från att ha varit en sektion i en annan klubb, till att bli en egen klubb, Lomma Combat Jujutsu IF.

Källor

Delar av informationen i texten ovan är hämtad från Jan Malmstedts bok ”Jujutsuns väg” och Tävling Träning Tradition av Lars Magnar Enoksen och Stefan Stenudd (red.). Båda böckerna kan rekommenderas! Många delar är också hämtade från otaliga Wikipedia-sidor, men jag kommer att försöka länka så mycket källor som möjligt efter hand nedan./Henrik Wendel, 2 dan

Minnet och elden, av Pierre Schori

Amerikansk fri-brottning i ord och bild, av Wilhelm Persson, 1933

Einar Agerholm på Find-a-Grave

Einar Agerholm på Museum Thy

Göteborgsdistriktets judohistoria – Jubileumskrönika 2004

Judo, en del av mitt liv, av Kurt Durewall

Judoland.is

Ju Shin Jutsu

LUGI Judoklubbs verksamhetsberättelser

Sankt Eriks Budoklubb

Intervju med Jørgen Albrechtsen

Presentation av Bura Sensei på JKA Danmarks sida

Politiidræt nr 6 2016