SPARRING

SPARRING

Ett flertal kampsporter har utvecklats genom sin koppling till tävlingsregler. Teknikerna utvecklas då efterhand till att bli optimala i tävlingssammanhang, och förändras även i takt med att reglerna förändras. När man sedan tränar med förhållandevis obegränsade ramar (t ex MMA) eller ”utan regler” (t ex ”självförsvar”) måste teknikerna anpassas till dessa förutsättningar.

Alla kan inte kunna allt, vara bra på allt, eller ens vara intresserade av allt. På grund av olika faktorer måste man därför anpassa sin träning och sin ”verktygslåda” efter vad man vill uppnå. Om man som vi däremot tränar ett ”modernt, effektivt självförsvar” måste man ha en lösning på allt, ett sätt att ta striden till sin egen hemmaplan. Ett sätt att utveckla detta är därför att använda sig mycket av sparring i olika former, vilket vi gör. Är man till exempel mest intresserad av mattkamp får man anpassa även sina slag- och sparktekniker efter detta. Det man eventuellt saknar i TEKNIK får man ta igen i TAKTIK.

Nedan finns de sex huvudsakliga områdena att använda sig av. Man måste vara bra på minst två av dessa. Motståndaren kommer att göra allt för att få hålla striden där han/hon känner sig som mest hemma. I en kampsport där båda vill samma sak är detta ingenting som man lägger fokus på. Hos oss är det däremot helt avgörande!

  1. Stående, offensivt – Att använda sig av slag/spark för att besegra sin motståndare.
  2. Stående, defensivt – Att ha en förmåga att inte bli träffad.
  3. Nedtagningar, offensivt – Att kunna ta ner en motståndare till marken.
  4. Nedtagningar, defensivt – Att kunna stoppa nedtagningar.
  5. Mattkamp, offensivt – Att med slag/ledlås/stranguleringar kunna besegra sin motståndare på marken.
  6. Mattkamp, defensivt – Att från mattkamp kunna ta sig till en position varifrån man kan komma på fötter igen.

Dessa sex grundpelare kan sättas samman på olika sätt, t ex genom nedanstående exempel.

”SPRAWL AND BRAWL”

Sprawl är ett sätt att stoppa nedtagningar, på svengelska ”att sprawla”, brawl kan man säga är ”slagsmål”. Denna taktik går alltså ut på att man använder sig av punkt 1 och 4 ovan. Man håller striden stående, och besegrar motståndaren med slag och sparkar. Ett bra exempel är Chuck Liddell som byggde sin UFC-karriär på att använda sig av sin bakgrund från Karate och Kickboxning för att besegra sina motsåndare stående, och sin bakgrund i college-brottning för att inte bli nedtagen. Om man helst vill stå upp och slå/sparka (punkt 1 och 2) är detta en naturlig taktik.

”GROUND AND POUND”

Ground and Pound innebär att man använder sig av punkt 3 och 5 ovan. Man tar ner motståndaren och slår ut denne på marken. Bäst exempel är kanske Mark Coleman, också känd som ”The Godfather of Ground and Pound”! Han var en hyfsad fristilsbrottare, kom sjua i sin viktklass i OS i Barcelona 1992, och använde sig av detta för att få matchen till marken. Väl på marken använde han sin explosivitet för att snabbt slå motståndaren ”ur stridbart skick”. Många med brottarbakgrund (punkt 3 och 4) använder sig av denna taktik.

DEMIAN MAIA

Demian Maia är väldigt bra på BJJ, och behöver vinna sina matcher på marken (punkt 5). Innan han blev bra på ett par klassiska nedtagningar hade han därför en del problem, då hans boxning inte var på tillräcklig nivå för de motståndare han mötte och han ändå tvingades stå och fightas. Sedan han blev bra även på nedtagningar (punkt 3) har han haft stora framgångar i MMA. Många med mattkamp som specialitet (punkt 5 och 6) använder sig av denna taktik.

ANDERSON SILVA

Anderson Silva byggde sin karriär på att använda sin Thaiboxning stående, och sin BJJ på mattan, alltså framför allt punkt 1 och 5, men även 2 och 6. Han behövde därför inte bekymra sig om nedtagningar, varken offensivt eller defensivt! Även om han var bättre stående än på mattan så lät han motståndaren bestämma var matchen skulle utspelas, och var ändå väldigt framgångsrik.

FABRICIO WERDUM

Fabricio Werdum är hyfsad stående och har hyfsade nedtagningar, i MMA-sammanhang, men är i världsklass på marken. Han utnyttjar detta på en sorts omvänt sätt. Han behöver sällan vara rädd för nedtagningar, då ingen vill riskera hans submissions, och han kan därför slappna av stående mer än vad många andra kan. Samtidigt behöver hans motståndare alltid vara rädda för hans nedtagningar, och blir därmed lättare offer stående.

Som synes kan man alltså kombinera de olika punkterna på olika sätt, men man behöver minst två för att ta eller hålla matchen där man vill, och kunna vinna. Glöm inte att din högstanivå vinner striden åt dig, men det är din lägstanivå som håller dig flytande!

 

One thought on “SPARRING

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *